Filmen inleds med att en man åker i sin (fula) bil tillsammans med sin fru. Självklart ska han börja grovhångla med henne istället för att hålla ögonen på vägen. Och det får han sota för. Eller, det är mest hon som får sota för det. Därför att han kör av vägen vid en bro. Mannen, Trevor, överlever skiten medan frugan drunknar eftersom hon är för klantig för att hitta handtaget till bildörren för att komma ut.

Hursomhelst, han vaknar upp på ett sjukhus där de börjar såga upp hans hjässa och mecka runt med hans hjärna. Lite disturbing, lite häftigt. Eller så drömmer han det bara. Det är lite av filmens grej - att inte veta om det händer på riktigt eller om han endast fantiserar om det.

Filmen har ett ganska schysst men rörigt upplägg. Den liknar lite memento. Man får som sagt följa den här Trevor. Och ju längre tiden går, desto mer minns han av vad som hände innan olyckan. Nya personer introduceras ganska abrupt och man får ibland gissa sig till vilka de kan vara. Det är kul att regissören inte skriver en på näsan utan faktiskt tvingar en till att tänka lite.

Som tidigare filmer i serien ger den lite Silent Hill-vibbar. Del nummer 4 i SH-serien gör sig extra påmind här, speciellt när Trevor är tillbaka i sin lägenhet. Och när han möter den där skumma hunden.


Det är en del minnesvärda scener. Som när han kräks upp en ål (som lever). Eller snarare hallucinerar om det. Eller något. Det är jäkligt svårt att veta ibland vad som händer på riktigt och vad som bara är hans hjärnspöken. Polisen börjar misstänka honom för ett par mord (bland annat på sin fru), och eftersom han själv knappt vet vad som händer på riktigt och vad han drömmer så hamnar han i en ganska knepig sits.

Storyberättandet är annorlunda här jämfört med tidigare instanser, som jag redan har skrivit. Och det är på ett positivt sätt. Jag gillar att de testar lite nytt och inte kör på samma recept hela tiden. En kul grej är att en återkoppling till första filmen görs. Med samma skådespelerska också! Som hoppar in i samma roll igen, fast nu ett antal år senare. Det känns riktigt kul. För att inte förstöra allt det roliga så låter jag bli att nämna exakt vad - den som vill luska ut det gör det ändå hur enkelt som helst via IMDB.

Hellseeker visar lite mer sex och lite mer naket än vad det har varit tidigare i Hellraiserfilmerna. Det är pluspoäng.

Sammanfattningsvis så är det en av de bättre filmerna i serien, trots att den inte uppfyller samma kvot av gore som tidigare installationer. Helt klart sevärd i vilket fall som helst. Missa den inte!